När vi flyttade till Tygelsjö 2003 var Lantmännens butik ett skjul av korrugerad plåt bakom ett batteri av svart-gråa silor med synbara tecken på förslitning och en f.d. kontorsbyggnad med inslagna rutor. Bilparkering improviserades på den trasiga asfalten mellan butiken och silorna. Golvet i butiken knarrade när man gick mellan verktyg, djurfoder och diverse järnvaror. En del virke fanns i ett magasin utanför. Jag köpte lite tryckimpregnerat till första trädäcket. Bakom disken stod en fax. Allt där väntade på att få rivas.

Annat var det i mitten av förra seklet. Lantmännen (lantbrukarnas kooperativ), som etablerat sig vid järnvägen redan 1917, hade gjort Tygelsjö till centralort för lantbruket söder om Malmö. Läget var perfekt: Järnvägen, som byggts på 1880-talet, gick genom byn från Malmö och Klagshamn vidare mot Trelleborg, mötte landsvägen som skar igenom landskapet och till vilken småvägar anslöt från Glostorp, Lockarp, Västra Klagstorp, Gessie, Hököpinge, Eskilstorp och Arrie. I byn bodde färre än 1000 personer men ändå fanns där flera butiker, skola, bank, smed, vagnmakare, café och två bensinmackar. På somrarna var det högsäsong. Sommarjobbare strömmade till, bullrande traktorer och lastbilar kom med spannmål för vägning och lagring. ”En blomstrande epok”, berättar Torbjörn Åkesson, son till Karl Åkesson som var disponent på Lantmännen, fyrtio år senare i Sydsvenskan. Så konstigt var det inte att självaste TV-profilen och mångsysslaren Lasse Holmqvist flyttade till Tygelsjö 1965.

Silorna, höga betongcylindrar för lagring av spannmål, var områdets mittpunkt. När lantbruket mekaniserades och elektrifierades på 50-talet dög inte de gamla hjässorna och ladorna för lagring. Skördetröskorna ökade avkastningen och eftersom kornet separerades från vetet redan vid skörd, så krävdes annan luftfuktighet. I silorna fanns fläktar. En storskalig utbyggnad tog fart i hela Sverige; den tidens vindkraftverk. Med ny teknik kunde man gjuta nästan 3m om dagen och i Tygelsjö byggde 30 man på 10 dagar 1951 en 27m hög cylinderformad kornbod i betong - den första silon. Under slutet av femtiotalet byggdes ytterligare silor, och sedan ytterligare i början på 70-talet. Det blev till slut 18st som fram till rivningen 2016 gjorde det enkelt att se Tygelsjö på flera kilometers avstånd.

Efter 60- och 70-talen var behovet av silor i stort sett täckt (Kulturen, 2012). Med större lastbilar och större silor i stål, och en annan marknad för spannmål, försvann också behovet av de lokala silorna. Men raka cylinderformade betongrör är svåra att göra sig av med. Försök har gjort att bygga om dem till bostäder, som gjorts med vissa vattentorn, men det har visat sig svårt. Under 2007 sattes detaljplanen för området och under några dagar 2016 revs silorna.

Källor
”Silor - Landskapens Landmärken”, Kulturen Lund 2012.
”Området söder om Sjötorpsvägen”, Malmö Stad