Avdelningen för omvärdering

Spåren av järnvägen

Beslutet att riva upp järnvägen 1971 gjordes i en tid då bilismen var en lösning och inte ett problem. Järnvägen kostade pengar. Inne i Malmö fälldes träden längs Nobelvägen och spårvägen revs för att ge plats åt bensindrivna bilar och bussar. Autostraderna delade byar och skar upp landskapet.

Idag står Tygelsjö Järnvägsstation skymd och otillgänglig bakom en industribyggnad. Skylten med stationsnamnet TYGELSJÖ hänger otroligt nog kvar än. Tågen slutade gå 1971. Sedan dess har det varit tyst.

En stor industribyggnad står på banvallen och punktmarkerar det lilla stationshuset som knappt syns. Byggnaden som en gång var byns mest tillgängliga är nu otillgänglig och bortom synhåll. Endast Tygelsjöstigens järnvägsraka skärning genom landskapet påminner dagens Tygelsjöbor om tiden då tåget stannade på väg mellan Södervärn och de vita stränderna vid Falsterbo.

Tygelsjö järnvägsstation.

Tygelsjö Järnvägsstation var en del av Malmö - Trelleborgs Järnväg (MTJ) som byggdes 1886 och trafikerades av ånglok som gick i 25 km/h innan den moderniserades. På den tiden var järnvägarna privata och redan 1888 fick MTJ tuff konkurrens på post- och gods-trafiken från den moderna Kontinentalbanan Malmö - Trelleborg. Räddningen blev persontrafiken och Falsterbobanan som, i alla fall på sommaren - antar vi -, fyllde vagnarna från Tygelsjö och Malmö med badgäster. Alternativet för de flesta utan bil var cykel.

Så klarade sig MTJ nätt och jämnt fram till 1943 då det blev en del av statliga SJ. Men under 60-talet kunde man inte längre konkurrera med bilen och - sägs det - SJs egna bussar som trafikerade samma sträcka till lägre pris. Slutet kom 1971 och rälsen revs upp året därpå.

Till skillnad från andra stationsbyggnader längs sträckan har inte Tygelsjö fått bli bostad eller kafé. Byggnaden står nu i en tidskapsel av privata tomter och industrier. Något annat alternativ än rivning är svårt att se.

Många drömmer nog om att i badkläder eller med cykel kunna stiga på en modern, tyst, eldriven Metro-liknande-spårvagn i Tygelsjö och stiga av 20 min senare på Näset eller Triangeln. Stora delar av spårsträckan finns kvar som cykelbana. Många är de som pendlar Höllviken - Malmö / Köpenhamn. På sommaren är bilköerna till stränderna på Näset kilometerlånga. Men tyvärr är sannolikheten liten. Eldriven spårtrafik är nog inte tillräckligt mycket bättre än dagens bussfiler och miljövänliga super-bussar, för att motivera den typen av byggprojekt. Nästa gång vi öppnar landskapen och bygger ny infrastruktur är det för något som ersätter dagens motorvägar så som de en gång ersatte järnvägen.